MENY
Detta eviga letande efter laddarsladdar...
Förr verkade de alltid ha en förmåga att försvinna och återfanns oftast någonstans där jag med all säkerhet visste att jag inte använt dem. Oftast inne i någon av döttrarnas rum. Och vems är egentligen sladden? Och vems är kontakten?
Tillslut klistrade jag på lappar med "Mamma" för att det iallafall skulle bli en hint att det var mina grejer de lånade.
Det fungerar bättre nu, när tonåringarna för det mesta håller sig inne på sina rum stannar liksom laddarna på samma ställe sålänge de inte ska iväg och tar med dem. Men jag gillar inte det konstanta användandet av telefoner som är idag. När jag kommer hem försöker jag oftast "tappa bort" min telefon och gå runt och göra annat. Nu på senaste tiden har jag dock hyfsad koll på den då jag ofta lyssnar på ljudböcker medans jag lagar mat eller går ut med hunden. Men jag försöker att inte heller hålla den i handen mer än nödvändigt.
Inte heller vill jag ha min telefon på laddning brevid min säng när jag sover. Den ligger på en byrå vid min fotända, och om jag vill ha telefonen så måste jag resa mig upp ur sängen för att hämta den. Jag anser att när något är inkopplat i ett eluttag för att laddas upp bör vi inte använda det.
I en låda i vardagsrummet har jag sorterat ner alla elsladdar jag hittat hemma som just då inte användes till något. Och när jag städar och hittar sladdar som inte är inkopplade i något så är det i den lådan de hamnar, just för att alla i familjen ska veta vart de ska leta någonstans om mamma städat igen. =)
Vi skulle behöva gå igenom den lådan någon dag, men sålänge den inte är proppfull av saker så är det ok. Om det börjar bli svårt att stänga den så kommer jag att gå igenom den. Det gäller att respektera det utrymme som är avsatt för något. När det börjar bli svårt att hitta saker eller stänga förvaringslådor eller skåp, då har du en solklar bekräftelse på att du har mer saker än du behöver.
0